Jag skriver nästan aldrig i min blogg längre, men ändå är det nån som är inne och kollar om jag uppdaterat flera gånger om dagen. Jag måste alltså bara ta reda på en grej..

..är det den ÄCKLIGA STALKERN Gunnar Esping som fortfarande sitter på helspänn i väntan på att jag ska skriva nåt om min mamma? Det är ju henne som han stalkar egentligen alltså. För snart två år sedan fick jag ringa polisen för att han gick runt hennes hus, tittade in genom fönstrerna och skrek. Han ringde och smsade stup i kvarten, skrev brev och skickade till och med en dildo med posten. Sjuka jävla äckel.
I alla fall så var det bara ett par veckor sedan som han smsade till min syster (i tron om att det var morsans nummer, eftersom det står under hennes namn). Han har alltså inte lagt av ännu. 

Med det här inlägget vill jag alltså bara se om han nu kommer kontakta mej, hota mej och tvinga mej att ta bort "skiten jag skriver på min blogg," och därmed avslöja sej själv.

Ah just det, jag fyller år idag också. Passa på att inte skriva grattis vetja! Hejdå! :)

Gott nytt år! Kan inte fatta att det är den 1/1 2012. Det var ju nyss 90-tal eller? Haha.
Här kommer i alla fall en liten lista på vad som hände 2011. Mest för min egen skull lixom.


Över lag har det här varit det tuffaste och sorgligaste året i mitt liv. Den stora sorgen efter alla som har gått bort, saknaden efter Tjejen (som dog 2010) och oro över min jävla lägenhet som jag inte fått såld.
Nu har ju det mesta löst sej i vilket fall. Jag skulle vilja påstå att jag har det jävligt bra och är nöjd med hur livet ser ut. Jag hoppas inte bara, utan jag VET att 2012 kommer blir ett helvetes mycket bättre år än det förra. :)

Dan före dopparedan!
På julafton (imon, omg) ska jag till Skövde och fira med Alex familj. På juldagen ska vi till min farsa och till kvällen blir det fezt hos Anne. En årlig Bongo-visit planeras också. 


Vi har för övrigt kommit iordning i våran nya lya nu. Det enda som fattas är golvlister! Hehe.

GOD JUL KEWL JEWL!

Heyoall.

Det är full rulle här. Svärfar är just nu i våran nya lägenhet och spacklar och förbereder inför tapetsering/målning som ska ske imorgon. På söndag ska golvet läggas och till slutet av nästa vecka ska vi vara inflyttade! Hoppas allt går enligt planerna nu. Jag längtar så sjukt mycket till att det ska bli klart.

Jag är för övrigt sjuk. Jävla vinterförkylning med halsont och huvudvärk. SNOR ÖVERALLT!! 

Tänkte skriva lite om ett sort vardagsproblem som jag vet att jag inte är ensam om att lida av.
Jag har telefonskräck. Eller telefonfobi som det också kallas.

Varje gång jag har ett "officiellt" samtal att ringa går jag och drar mej för det i alla oändlighet. Jag hittar på ursäkter för mej själv för att slippa ringa, skjuter upp samtalet och tänker att jag kan lika gärna ringa en annan dag.
Jag har exempelvis behövt byta bromsskivor på min bil sen september. Anledningen till att det inte blivit av är för att jag tycker det är jobbigt att ringa bilnissen som ska hjälpa mej.
Ett annat exempel är om jag är sjuk. Jag går hellre upp på morgonen och åker till jobbet med 39° feber och halsont, än att ringa chefen och sjukanmäla mej.

Det värsta med min telefonfobi är att jag verkligen inte vet varför jag har den. Vad är det som ger mej ågren? Jag kan verkligen inte svara på det. Jag är inte blyg. Jag är inte rädd för att säga fel. Jag tycker helt enkelt bara att det är jobbigt.
Den jobbiga biten med ett telefonsamtal är början. Efter att jag väl tagit mej i kragen och slått telefonnumret. Jag hör hur signalerna går fram och känner hur det kryper i kroppen på mej. Jag måste presentera mej, och berätta varför jag ringer. När samtalet väl kommit igång är det ingen fara längre.

Tanken har slagit mej att min telefonskräck kanske uppkom i samband med att jag arbetade som telefonförsäljare. När jag ringde upp företag och sålde annonser klistrade jag på en sorts mask, och var helt enkelt bara en försäljare som ringde å mitt företags vägnar.
När jag sedan ska ringa "mina egna samtal" som rör mitt riktiga liv utanför arbetet blir det en konflikt i huvudet på mej. Kanske känner jag mej exposed när det bara är vanliga Angelica som ringer, utan att kunna dölja mej bakom masken och säljsnacket.

Det är dock mest spekulationer. Eventuellt hade jag telefonfobi redan innan jag arbetade som försäljare. Anledningen till att jag inte vet, är för att jag alltid lät andra (mamma och pappa) ringa samtalen åt mej. Det var ju enklast så, jag slapp oroa mej. Synd att man inte kan låta föräldrarna ringa åt en när man är 23 år gammal..

"Det är väl bara att ringa!" - eller?

Hola bandola.

Jag drömde om Tjejen inatt. Fina underbara sötaste Tjejen. Jag gick upp i hagen för att leta efter henne och hon kom springandes när hon såg att det var jag. Hon såg så lycklig, frisk och fin ut!

Glad för:
- Vi ska snart flytta till större boende.
- Min mor har tagit sitt förnuft till fånga efter typ 2 år och gjort slut med "curry."
- Jag har börjat gymma! Akta er för biffen.
- Har det så himlans bra med min underbara karl.

Ledsen för:
- Missfall.
- Vinter, mörker, kyla.
- Jag är fattig. Önskar att det fanns mer tid på jobbet.
- Har inte fått min lägenhet såld. Köp den.

Känner mej allmänt nöjd med livet just nu!

..när ens bästa vän inte är glad för ens skull.

Jag skäms så jävla hårt över att det var sådär min kropp såg ut för ca 9 veckor sedan. Men jag lägger upp den ändå, bara för att visa vilken jävla fantastisk skillnad det är. :)
Jag rekommenderar LCHF till alla som vill få tightare kropp, eller helt enkelt bara sundare livsstil. Har sagt det förut, men det har varit så jälva enkelt.

Har inte vägt mej varken innan, under tiden eller efter dom här veckorna. Men bilden talar väl för sej själv?

Nu har jag bara ett litet lager fläsk kvar mitt på magen som jag gärna vill bli av med. Jag kommer dock fortsätta med LCHF efter att jag är nöjd, med skillnad för att jag kan unna mej lite godis och fika när jag känner för det.

fuckyeah

För ungefär ett år sen klippte jag ju av mej mitt aslånga hår och gjorde tuppkam. Kul och snyggt var det, men jag tröttnade efter ett tag och nu vill jag ha mitt långa tillbaka! 
Medans det växer och har sej vore det ju trevligt med lite löshår. Såååååå.. Låt mej vinna. Tävla med Hey Sugar Magazine här!

Tuppkammig

..följ mej på TUMBLR istället! :D:DDD

retardcore.tumblr.com

Tjena! (känns lite som att skrika tjena rakt ut i rymden eftersom jag inte har en aning om vem som fortfarande läser min vissna blogg). 

Jag tänkte egentligen bara skriva lite om att jag har börjat med LCHF (LowCardHighFat). Man äter alltså minimalt med kolhydrater. Inget bröd, pasta, ris, potatis, mjöl, socker osv. 
Jag har aldrig i hela mitt liv (eller rättare sagt dom senaste åren när jag velat gå ner i omfång) provat något som är så enkelt och effektivt!
Jag bryr mej inte om vikten, som i mina ögon är en betydelselös siffra. Därför har jag inte vägt mej varken före eller under tiden jag kört dieten. Det resultatet jag är ute efter är det som syns i spegeln - och det visar sej! Faktumet att mina tightaste cheap mondays numera är dom jeansen som sitter snyggast säger ju också sitt.
Bäst av allt är att det knappt känns som en diet. Du äter som vanligt, bara att du undviker vissa saker. Ät dej mätt. Ta lite extra bea-sås till köttbiten utan att skämmas. Ät lite till.

Sex veckor lchf alltså. Det har vart så jävla enkelt. Ursäkta att jag upprepar mej. Men så jävla enkelt. Jag har knappt motionerat. Enkelt.

Min sambo, som även han kör dieten, har gått ner 7 jävla kilo på dom här sex veckorna. Insane.  

Nu ska jag ut och traska en sväng innan kvällens rep! :)

Smal och snygg

Jag och Alex har semester nästa vecka. Igår satt jag halvt uttråkad och tänkte att jag lika gärna kunde kolla lite på hur vädret ska bli under semestern.. REGN REGN REGN MOLNIGNT REGN REGN. Ungefär så. Detta finner vi 100% oacceptabelt, och därför tog vi och bokade en resa till Turkiet istället. 
Vi åker på onsdag morgon och blir borta en vecka. Stället vi ska åka till heter Side, och hotellet heter Anthos Garden (har jag för mej).
Det ska bli så jävla skönt och kul att komma iväg lite!


Jag har ju varit i London och sådär, men senaste gången jag var på riktig solsemester var 2007 när min pappa bodde på Mallorca. Alldeles för länge sedan med andra ord!
Ska bli extra kul eftersom det är första resan ihop med Alex. Vi är ungefär likadana i sinnet när det gäller blandningen av hitta på saker/inte göra nånting, och vi är lik(a) bleka båda två så ingen behöver känna sej ensam på stranden. Hehe.

//Paraplydrink

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
Älskade Smulan. Underbara, gosiga, envisa tant. I söndags gick hon bort. Åldern hade tagit ut sin rätt och hennes ben orkade inte bära mera..

---

Det känns som att min blogg det senaste året kan liknas vid sidan med dödsannonser i tidningen. Inte mindre än fyra viktiga familjemedlemmar har dött de senaste nio månaderna. Och jag som knappt upplevt döden alls tidigare. Det gör så himla ont. Hopplösheten försöker dränka min kropp och frustraionen vill rymma ut genom skrik och smärta. Varje gång gör det lika ont i hjärtat.

Idag var jag och min karl hos polisen och skaffade pass. Det är lika bra att ha, för om det inte är fint väder till semestern tar vi en sista minuten-resa till nåt skönt ställe. Skulle det vara fint hemma i Sverige tar vi resan till hösten istället. 

Jag har kommit på varför varenda jävel alltid ser så sur ut på passfotot. Det är för att man alltid måste sitta i kö i hundra år hos polisen.
Jag åkte dessutom direkt från jobbet, med städkläderna, osminkad och håret i samma tofs som jag sovit i. .Såhär sur och snygg blev jag: