Wooho! Jag fick jobbet!
Ska börja som städerska på kommunen om två veckor. Kanske inte världens roligaste jobb, men jag är ju van vid att städa på dagarna. Ska bli så jävla skönt att slippa LW, och få lite miljöombyte. Framförallt ska det bli skönt att tjäna ungefär dubbelt så mycket i lön mot vad jag har nu! Tjänsten är på heltid.

Inte illa pinkat. Nu är jag glad. Dessutom har vi ett nytt litet projekt under arbete som ska vara klart i början av oktober. Hihihihi...
Alex är förresten i tyskland hela veckan. Här sitter jag och fiser i min onepiece.

Idag har jag vart på en arbetsintervju. Verkade väldigt positivt och enligt hon som intervjuade mej hör dom av sej så fort det blir en plats ledig! (vilket inte borde ta så jättelång tid när det är nästan 300 anställda).
Jag är rätt trött på mitt arbete på LW nu. Jag har jobbat där i två jävla år, och ändå kan dom inte erbjuda mej mer än en sketen timanställning. Det är tråkigt när man anstränger sej, visar framfötterna och alltid ställer upp utan att det händer någonting. Jag har snarare fått gå ner i tid på senaste.

Jag har förresten blivit kontaktperson också. Det innebär att jag är en sorts "kompis" till en tjej med funktionshinder. Vi träffas en gång i veckan och hittar på något, så att hon ska ha ett socialt liv. Inga stora pengar, men roligt att göra något bra för någon annan!

I övrigt är livet rätt bra just nu :) tjollahopp.

..att eftersom stalkern Gunnar inte ger med sej, utan fortsätter skriva brev och terrorisera min mor så gör vi en kompromiss. Jag tänker INTE ta bort det jag har skrivit i min blogg eftersom det är just det - MIN blogg och jag skriver vad i helvete jag vill i den. Dessutom har jag inte skrivit något som inte är sant. Jag tar däremot bort ditt efternamn ur texterna. 
I Sverige finns det 115323 personer med förnamnet Gunnar. Det finns alltså inte längre något som kan koppla just min blogg till dej eller ditt patetiska liv. Härmed lämnar du oss alla i fred, tack.

"Alla ser ju vad hon har skrivit på sin blogg."
Ja, det kunde ju varit sant. Men nu är det ju dock så att det är bara du som läser den. 

Den snabba reaktionen, och ursäkten att skriva en hel jävla uppsats i ett brev till min mamma, indikerar inte på att du har "ett underbart liv." Det indikerar på att du är en patetisk gammal gubbe som lever i det förgågna. Lol.

Jag skriver nästan aldrig i min blogg längre, men ändå är det nån som är inne och kollar om jag uppdaterat flera gånger om dagen. Jag måste alltså bara ta reda på en grej..

..är det den ÄCKLIGA STALKERN Gunnar som fortfarande sitter på helspänn i väntan på att jag ska skriva nåt om min mamma? Det är ju henne som han stalkar egentligen alltså. För snart två år sedan fick jag ringa polisen för att han gick runt hennes hus, tittade in genom fönstrerna och skrek. Han ringde och smsade stup i kvarten, skrev brev och skickade till och med en dildo med posten. Sjuka jävla äckel.
I alla fall så var det bara ett par veckor sedan som han smsade till min syster (i tron om att det var morsans nummer, eftersom det står under hennes namn). Han har alltså inte lagt av ännu. 

Med det här inlägget vill jag alltså bara se om han nu kommer kontakta mej, hota mej och tvinga mej att ta bort "skiten jag skriver på min blogg," och därmed avslöja sej själv.

Ah just det, jag fyller år idag också. Passa på att inte skriva grattis vetja! Hejdå! :)

Gott nytt år! Kan inte fatta att det är den 1/1 2012. Det var ju nyss 90-tal eller? Haha.
Här kommer i alla fall en liten lista på vad som hände 2011. Mest för min egen skull lixom.


Över lag har det här varit det tuffaste och sorgligaste året i mitt liv. Den stora sorgen efter alla som har gått bort, saknaden efter Tjejen (som dog 2010) och oro över min jävla lägenhet som jag inte fått såld.
Nu har ju det mesta löst sej i vilket fall. Jag skulle vilja påstå att jag har det jävligt bra och är nöjd med hur livet ser ut. Jag hoppas inte bara, utan jag VET att 2012 kommer blir ett helvetes mycket bättre år än det förra. :)

Dan före dopparedan!
På julafton (imon, omg) ska jag till Skövde och fira med Alex familj. På juldagen ska vi till min farsa och till kvällen blir det fezt hos Anne. En årlig Bongo-visit planeras också. 


Vi har för övrigt kommit iordning i våran nya lya nu. Det enda som fattas är golvlister! Hehe.

GOD JUL KEWL JEWL!

Heyoall.

Det är full rulle här. Svärfar är just nu i våran nya lägenhet och spacklar och förbereder inför tapetsering/målning som ska ske imorgon. På söndag ska golvet läggas och till slutet av nästa vecka ska vi vara inflyttade! Hoppas allt går enligt planerna nu. Jag längtar så sjukt mycket till att det ska bli klart.

Jag är för övrigt sjuk. Jävla vinterförkylning med halsont och huvudvärk. SNOR ÖVERALLT!! 

Tänkte skriva lite om ett sort vardagsproblem som jag vet att jag inte är ensam om att lida av.
Jag har telefonskräck. Eller telefonfobi som det också kallas.

Varje gång jag har ett "officiellt" samtal att ringa går jag och drar mej för det i alla oändlighet. Jag hittar på ursäkter för mej själv för att slippa ringa, skjuter upp samtalet och tänker att jag kan lika gärna ringa en annan dag.
Jag har exempelvis behövt byta bromsskivor på min bil sen september. Anledningen till att det inte blivit av är för att jag tycker det är jobbigt att ringa bilnissen som ska hjälpa mej.
Ett annat exempel är om jag är sjuk. Jag går hellre upp på morgonen och åker till jobbet med 39° feber och halsont, än att ringa chefen och sjukanmäla mej.

Det värsta med min telefonfobi är att jag verkligen inte vet varför jag har den. Vad är det som ger mej ågren? Jag kan verkligen inte svara på det. Jag är inte blyg. Jag är inte rädd för att säga fel. Jag tycker helt enkelt bara att det är jobbigt.
Den jobbiga biten med ett telefonsamtal är början. Efter att jag väl tagit mej i kragen och slått telefonnumret. Jag hör hur signalerna går fram och känner hur det kryper i kroppen på mej. Jag måste presentera mej, och berätta varför jag ringer. När samtalet väl kommit igång är det ingen fara längre.

Tanken har slagit mej att min telefonskräck kanske uppkom i samband med att jag arbetade som telefonförsäljare. När jag ringde upp företag och sålde annonser klistrade jag på en sorts mask, och var helt enkelt bara en försäljare som ringde å mitt företags vägnar.
När jag sedan ska ringa "mina egna samtal" som rör mitt riktiga liv utanför arbetet blir det en konflikt i huvudet på mej. Kanske känner jag mej exposed när det bara är vanliga Angelica som ringer, utan att kunna dölja mej bakom masken och säljsnacket.

Det är dock mest spekulationer. Eventuellt hade jag telefonfobi redan innan jag arbetade som försäljare. Anledningen till att jag inte vet, är för att jag alltid lät andra (mamma och pappa) ringa samtalen åt mej. Det var ju enklast så, jag slapp oroa mej. Synd att man inte kan låta föräldrarna ringa åt en när man är 23 år gammal..

"Det är väl bara att ringa!" - eller?

Hola bandola.

Jag drömde om Tjejen inatt. Fina underbara sötaste Tjejen. Jag gick upp i hagen för att leta efter henne och hon kom springandes när hon såg att det var jag. Hon såg så lycklig, frisk och fin ut!

Glad för:
- Vi ska snart flytta till större boende.
- Min mor har tagit sitt förnuft till fånga efter typ 2 år och gjort slut med "curry."
- Jag har börjat gymma! Akta er för biffen.
- Har det så himlans bra med min underbara karl.

Ledsen för:
- Missfall.
- Vinter, mörker, kyla.
- Jag är fattig. Önskar att det fanns mer tid på jobbet.
- Har inte fått min lägenhet såld. Köp den.

Känner mej allmänt nöjd med livet just nu!

..när ens bästa vän inte är glad för ens skull.

Jag skäms så jävla hårt över att det var sådär min kropp såg ut för ca 9 veckor sedan. Men jag lägger upp den ändå, bara för att visa vilken jävla fantastisk skillnad det är. :)
Jag rekommenderar LCHF till alla som vill få tightare kropp, eller helt enkelt bara sundare livsstil. Har sagt det förut, men det har varit så jälva enkelt.

Har inte vägt mej varken innan, under tiden eller efter dom här veckorna. Men bilden talar väl för sej själv?

Nu har jag bara ett litet lager fläsk kvar mitt på magen som jag gärna vill bli av med. Jag kommer dock fortsätta med LCHF efter att jag är nöjd, med skillnad för att jag kan unna mej lite godis och fika när jag känner för det.

fuckyeah

För ungefär ett år sen klippte jag ju av mej mitt aslånga hår och gjorde tuppkam. Kul och snyggt var det, men jag tröttnade efter ett tag och nu vill jag ha mitt långa tillbaka! 
Medans det växer och har sej vore det ju trevligt med lite löshår. Såååååå.. Låt mej vinna. Tävla med Hey Sugar Magazine här!

Tuppkammig